Jåbba jåbba jååbba

Mitt i toabesöket häromdagen så ringer husmor & tycker det var alldeles för längesen jag hörde av mig eller skrev en liten hint om hur jag mådde. Är just på väg ut för att möta upp den lilla taggiga Gustafsbruden som är i stan med päronen, så med luren mot örat, husmor på andra sidan tråden, byxorna så gott som uppdragna men inte knäppta tar jag handväskan & skyndar mig ut i hissen till grabbsen som tycker jag borde klara av att gå & prata samtidigt....jovisst kan jag det, men med byxorna på halv stång blir de genast lite svårare. Får lite smidigt säga till husmor att jag inte riktigt har tid, utan hon får stå ut med att ha hört min röst & då vet hon ju att jag lever. Under de sista dagarna har jag haft lite annat att stå i än att låta fingrarna knattra på dessa tangenter för att underhålla er därhemma;)

Har ju som bekant fått jobb...& nu pratar vi inte om nåt deltidsjobb där jag samtidigt kan njuta av att jag befinner mig på andra sidan klotet, utan nu är det 10 timmar/dag & 5-6 dagar/vecka vi pratar om...pust!!! Då de andra 2 fortfarande lever rockstjärneliv & glassar, så försöker jag ändå hinna med att följa med dem 1 timme eller 2 när jag slitit klart för dagen. Vill ju ut lite på byn & titta eller bara för att få nåt i magsäcken efter en hård dag på jobbet, men får med dystra steg traska hemåt långt innan de andra då slavgörat väntar inom några timmar igen.

Nu har det dock hänt en hel del sen sist..vi börjar med Mäklarn 30 år...

Den 18 februari var det dax för den första av oss åldringar att kliva över strecket. Måste erkänna att han verkar ta de hela med ro, men kanske är det ett spel, för nog borde han väl lixom jag ha lite ångest...

Då jag skulle jobba den 19 så såg vi till att fira ordentligt natten till den 18...glamorös ska jag väl inte kalla tillställningen, men riktig fest iallafall. Vill man tillhöra rockstjärnorna, så är det väl mer fest än glamor som är det viktiga ändå..eller hur??? Jack & Cola, Nicke SIxx & faktiskt ett glas champagne fanns att hämta i baren på Steyne hotel i Manly...eller hämta var väl att överdriva, vi är inte så kända som vi vill tro oss vara än, så vi fick gott öppna plånboken för att släcka våra brinnande strupar. Födelsedagsbarnet fick efter någon timme lämna stället...om det var av lyckoberusningen eller annan berusning låter vi vara osagt, men en trevlig kväll var det.

Mer eller mindre nyktra var det klockan 10 uppställning för att flytta. Vi hade vilat våra sönderdansade kroppar på ett hostel för sista gången. En lägenhet på East Esplanade i Manly skulle bli vårt nya hem. Balkong ut mot vattnet där vi kan njuta av solnedgången är vad som numer kallas hem...inte dåligt va???!!! Sen behöver vi ju kanske inte nämna att resten av ytan inte är lika elegant eller har lika vackra vyer...tillsatta väggar för att fler ska kunna bo här & ett helt enkelt ostädat råtthål där vi bor tillsammans med 4 till utlänningar. 2 koreaner, 1 canadensare & en japan tror jag...men han har vi fortfarande inte sett till..så jag är inte säker...

Billigt som tusan , 2 veckors uppsägning & bra läge var det som fällde avgörandet i detta fall, sen får vi se om det blir "for ever" eller inte. Kommer en snygg, välbärgad karl kring de 30 & säger att jag mer än gärna får bo gratis i hans strandlya, så kanske jag flyttar dit...men den risken ska vi väl kanske inte säga är större än att prins Carl-Philip kommer att göra det samma när jag kommer hem...

Den ständigt återkommande jakten på brännan då...ligger för tillfället på en svag 10 plats tror jag, då jag inte hinner med att jobba på den biten när mitt andra jobb kallar hela dagarna. Grabbsen däremot har all tid i världen för denna ljuvliga sysselsättning, men de går dit, lägger sig i SKUGGAN & kommer sen hem & gnäller över att de är sååå trötta på beachlivet!!!??? Va i hela fridens namn...vi har ju knappt spenderat en dag på beachen sen vi kom ner till Australien. De gånger vi vart där så har det vart för att jag tvingat ner dem eller att de haft sina brädor & kunnat jobba på surfningen. Kan livet bli mer orättvist än nu alltså..jag vill vara där men hinner inte & de vill inte vara där, men går dit för de har inge bättre för sig....GRRRR!!!

Idag tisdag hade jag min första lediga dag på länge...såg fram emot den något så infernaliskt, då jag äntligen skulle få lägga mig ner på playan, bli sandig precis överallt, få salt som svider i ögonen & njuta av alla ungar som springer & skriker & skvätter sand på glassen man har i handen...vad händer då...jo, det blir en totalt GRÅ dag. Inte en skymt av gårdagens blå himmel eller de varma sommarvindar som gjorde mig genomblöt av svett när jag slet areslet av mig på jobbet igår...idag var det alltså istället grått, 15 grader & snålblåst! Tack för de beachvädret!!! Så imorgon återgår jag med ett leende på läpparna till jobbet & sliter som ett djur, när säkert solen kommer skina som aldrig förr & jag får känna på värmen genom att bränna mig på en glödhet ratt för att flytta runt bilarna som stått i solen i flera timmar & bjuder på underbar temperatur...

Känner redan hur svettdropparna mellan skinkorna har börjat producerats....