"JAWS" sprider skräck i Queensland...

Idag är det exakt 5 veckor till Airbusen lyfter från Svensk mark och beger sig runt jordklotet. Som jag sagt tidigare är det i Cairns som resan börjar. Cairns ligger i delstaten Queensland på Australiens östkust där huvudstaden heter Brisbane. Där ska vi bara invänta några vänner och bekanta innan det första riktiga äventyret ska börja. Dykning i Stora Barriärrevet står på schemat!!!

Surfade just in på Aftonbladet och mina ögon fastnade direkt på en artikel från just Queensland...

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6027136.ab

6 meter lång haj sätter skräck i australier

Denna vithaj har fångats av fiskare och som ni ser har en NÅGOT STÖRRE polare tagit sig 2 rejäla smakbitar...

Rätt spännande dykning som väntar då med andra ord!! ;)

Universums längsta stortå...

De närmar sig mer och mer, vilket betyder att jag måste börja fixa med lite grejer... Måste faktiskt säga, att jag efter x antal resor under de senaste åren inte längre brukar dra på mig någon resfeber direkt. Har nog blivit så van med allt vad dessa trippar runt i världen innebär, så att packning och de små förberedelser som har krävts inför kortare resor på 3-4 veckor går av sig självt. MEN....denna gång är jag inte sen att erkänna att jag faktiskt är lite små pirrig!!! Kan ju vara så att denna resa inte bara är ett par veckor, utan närmare ett HALVÅR! OCH...då krävs ju att en massa andra grejer ordnas innan jag drar. Ska ju till exempel redan den sista okt flytta ur min lägenhet! Har dock haft enorm tur, då min hyresgäst bara skall flytta in några dagar per vecka, så jag endast måste tömma byrå och EN garderob..resten får vara kvar=) En rejäl städning, självklart, men väldigt lätturflyttat iallafall måste jag ju säga. Återstående månaden innan avfärd skall jag "checka in på hotell Skogsvägen" i Paradiset. Husmor (mamma) ser nog förhoppningvis fram emot att få pyssla om sin gäst (dotter) innan hon ska ut i vida världen. Husfar (pappa) är mest orolig över att inte fritt kunna röra sig i huset under tidiga morgnar (hur f_n stavas de egentligen???!!!! mornar-morgnar..hmmm, nån svenskalärare som kan flika in med en rättelse kanske) Åter till detta med husfar...måste nog komma med en liten förklaring för att ni ska förstå hans problem.

Då husfar sitter inne med universums LÄNGSTA STORTÅ, så mäter hans fötter upp till inte mindre än 47½ i storlek. Stortån i sig ligger troligen bakom 5 storlekar..MINST. Och ni som känner till husfar vet att han är en grovarbetare av stora mått. DÅ kan ni själva räkna ut hur ägarna till hans stortår ser ut....inte mjuka som en babystjärt direkt!!! Detta medför ett ENORMT problem för oss andra på hotellet. Husfar har ett gott hjärta och vill försöka vara oss gäster (och husmor) till lags. Med det menas, att inte väcka oss andra i ottan när hans blå har en förmåga att öppnas. Han hade troligen inte haft några som helst problem med att göra Hiawatha sällskap i Klippiga bergen, OM det inte hade varit för dessa 47½:or. Dessa GIGANTER för ett oväsen utan dess like trots hans försök att smyga. Som jag beskrev så är alltså sulorna på dessa skapelser inte sammetslena..utan snarare gjorda av betong! Och betong "smygandes"=hasandes efter parkettgolv betder bara en sak...OVÄSEN!!!!!!

Så nu har förhoppningsvis alla blivit införstådda i husfars problem och ångest över att det kommer en gäst, som blivit ovan dessa OLJUD efter att bott i eget några år nu. Om den kommande månaden skall förflyta utan konflikter återstår att se. Man jag (gästen) har tillgång till öronproppar på jobbet. Dessa kommer givetvis inte dölja GIGANTERNAS oljud, men kanske dämpa dem lite. Får utöver detta försöka uthärda för att inte krossa hans hjärta och goda vilja som ändå finns där. Husmor har ju under så många år levt med dessa MONSTER och ljudet de medför, så jag är övertygad om att hennes öron har ett filter som sållat bort dessa ljud, då hon verkar helt likgiltig under MONSTRENS framfart i ottan.

Blir till att lära in ett nytt mantra innan flytt..."jag hör inte monstren, monstren finns inte...jag hör inte monstren, monstren finns inte..."

Resväg...

Min resa börjar den 1 december. Planet lämnar svensk mark kl 15.05 om allt går enligt planerna. Med på resan ska ingen mindre än den likasinnade, glade, sprallige Kalmariten Niklas, som jobbar hårt på Stockholmskan efter att ha bott där i 6 år =) Eller jag kanske ska säga att det är JAG som ska med HAN på resan, då han planerat detta betydligt längre än mig och tillslut lyckats tjata med mig...och det är jag OTROOLIGT glad över nu! Extra bra känns det också att Niklas fyller gubbe ungefär samtidigt som jag fyller gumma när vi är borta;)

Vi har ju en tänkt resrutt planerad. Denna kan givetvis ändras under vägen...man vet ju aldrig vilka platser som kommer sätta djupa spår i våra hjärtan. Men efter ett antal mellanlandningar och mååånga många timmar senare (32), så ska vi iallafall landa i nordöstra Australien och staden Cairns. Vi ska därefter ta oss söderut efter kusten ner mot Sydney...vilka stopp det blir efter vägen återstår alltså att se=)
6 veckor & 4 dagar kvar........

Nyfödd bloggerska...

Hej hej på er alla!

En ny resa stundar. Äntligen ska jag komma iväg till det enormt stora och intressanta landet Australien. En helt ny kontinent ska upptäckas! Och denna tripp ska bli den tidsmässigt längsta jag någonsin gjort…5 ½ månad är det planerat att jag ska utforska denna världsdel.
För att kunna hålla er här hemma underrättade vad som händer på andra sidan klotet ska jag alltså göra ett försök att kontinuerligt uppdatera denna blogg under min resa.

Att tanken ens slog mig från början att blogga, är min mors förtjänst…Hon kom nämligen plötsligt med påståendet att jag var tvungen att fixa en Facebook profil till henne så hon kunde få reda på vad som hände mig när jag var borta. För när Facebook nu erövrat världen trodde hon tydligen att mail inte längre var möjligt. Mamma på fejjan???? Nja, skulle ju krävas en 20 poängs högskolekurs för att få henne att lära sig allt va den sidan innehåller och dess applicationer. När jag sen upplyste henne om att de inte kommer bli några A4-sidors statusuppdateringar där, så insåg hon att det kanske inte var hennes grej. Hon vill ju få reda på mer än min dagliga status och hon vill ju dessutom kunna kommentera det jag skrivit och fylla ut med hur alla mår här hemma samt senaste nytt. Så en blogg kändes som en bra idé för att slippa skriva mail, som ändå kanske bara blir lästa av en hälften av alla jag säkerligen skulle skicka till…..i tron om att alla MÅSTE ju vara hur nyfikna som helst att veta vad JAG gör hela tiden…eller inte;) Nu kommer istället möjligheten finnas för de intresserade att läsa vad jag har för mig. Övriga slipper ju…men ni kommer ständigt bli påminda om min bloggadress som en liten pik att ni ska glutta in här ibland ändå;)

AUF WIDERSEHEN!